Plasten är boven när koldioxiden skjuter i höjden
Miljövärdena för HEM:s fjärrvärme 2024 är klara och jämfört med 2023 är det en trist läsning. Koldioxidutsläppen har ökat markant och orsaken är en lika stor ökning av andelen plaster som skickas för energiutvinning på Kristinehed. Men HEM är inte ensam om problemet och nu tar energibranschen gemensamt ett grepp för att komma åt plastproblematiken.
HEM:s fjärrvärme har värmt Halmstad sedan 1970-talet. En genialisk uppvärmningsform där produktionen sker på ett ställe och leveranserna går ut till alla kunder runt om i staden. Miljötjänsten som erbjuds i kraftvärmeverket på Kristinehed är även den fantastisk eftersom den omvandlar allt insamlat avfall, som samhället inte längre vill ha eller kan använda, till bränsle som i nästa steg skapar värmen, elen och kylan för staden.
Men baksidan med att elda avfall är att avfallsförbränning, även när den positivt genererar tjänster och produkter, ger upphov till stora mängder koldioxidutsläpp. Trots modern teknik och god rening i processen uppstår utsläpp som påverkar klimatet. Under lång tid har värdena på dessa utsläpp varit relativt konstanta, men under 2024 stack koldioxidutsläppen iväg rejält. 2023 låg siffran på 158,9 gram per kWh medan siffran i fjol hamnade på 180,4, vilket innebär en ökning på 13,5%.
Orsaken kan summeras i ett enda ord: plast.
Komplext material
I Sverige är vi duktiga på att källsortera och återvinna. Mycket material blir idag nya produkter och ingår i ett cirkulärt system. Tyvärr gäller inte det all plast. Plast är i sig ett komplext material som består av många olika ämnen och kemiska kombinationer varav vissa helt enkelt inte går att återvinna.
Under fjolåret fick HEM:s kraftvärmeverk på Kristinhed in mer plast än någonsin tidigare till energiutvinning. En del från hushållens restavfall, men framför allt från leverantörer från industri, företag, byggen och butiker. Ibland väl dokumenterat, öppet redovisat, godkänt och betalat för, men även iblandat i annat avfall i försök att ”bli av med” materialet utan att behöva betala för det.
För det kostar att elda plast. Just på grund av plastens klimatskadliga utsläpp ska det vara dyrt att destruera det. Idag betalar värmeverken kostnaden genom förbränningsavgifter, skatter och utsläppsrätter där kunder och leverantörer sedan får vara med och betala för det de lämnar. Något som alltså inte alltid sker. Vid regelbundna och slumpmässiga kontroller av leveranserna upptäcks en hel del men mycket slinker igenom.
Liten efterfrågan
Annika Collén är bränslestrateg på HEM och har sett hur plasten ökat enormt liksom förfrågningarna från olika insamlingsbolag som vill skicka plast för förbränning.
Plast finns idag i sådana enorma mängder att marknaden kollapsat. Det finns väldigt lite efterfrågan på returplast och av det som sorteras och samlas in för återvinning går endast en viss del att använda igen.
Annika Collén
Bränslestrateg på HEM
Majoriteten av leverantörer gör rätt och sorterar, men ofta stannar det alltså vid att ingen kan ta emot plasten för återvinning.
Är det bara att ge upp eller finns det lösningar?
Jodå, det finns en hel del på gång och många vill arbeta åt samma håll.
Bland annat har intresseorganisationerna Avfall Sverige och Energiföretagen Sverige, i vilka även HEM ingår, tillsammans med 27 andra branschaktörer gått samman i ett projekt med en gemensam handlingsplan för att minska mängden plastavfall som går till förbränning och istället bidra till att mer plast blir cirkulärt. I gruppen finns representanter för hela kedjan, från plastproducenter till slutstationens värmeverk.
Plast står idag för sju procent av koldioxidutsläppen i Sverige. För att få ner den siffran måste vi förebygga att plast går till förbränning. Till exempel genom att producenterna tar fram plast som kan sorteras, återvinnas och återbrukas om och om igen, något som inte bara skulle spara utsläpp utan även råvaror och energi.
Att energiföretagen, som har anläggningarna där plasten idag hamnar för att eldas upp, och producenterna av materialet nu samarbetar är ett stort steg på vägen.
Fånga in koldioxiden
Utöver det arbetar HEM på hemmaplan med ökade kontroller av inkört avfall, dokumentation och avtalsskrivningar liksom information till och dialog med leverantörer.
Till 2045 ska all avfallsförbränning till uppvärmning ha netto noll, alltså inte släppa ut mer koldioxid än vad man kan ta upp. För att komma dit krävs CCS, koldioxidinfångning, En del kollegor i energibranschen är på gång medan andra, inklusive HEM, nu räknar på hur man ska ta sig dit då det krävs stora investeringar och samarbeten. I HEM:s strategi är just koldioxidinfångning en del i planen för framtiden.
Eftersom vi bara har rådighet över det vi själva kan kontrollera och påverka och inte alltid kan fånga upp vad som hamnar i pannorna är koldioxidinfångning lösningen. Då hanterar vi det som kommer ut i slutet av skorstenen istället och tar hand om det, säger Cecilia Bergquist, anläggningsutvecklare på HEM.
Med många små och stora åtgärder finns goda möjligheter att få klimatarbetet på rätt väg och det är dit vi ska. Det är alla överens om.
